Pietà

Idag provar jag Tully's på 45 Street & Roosevelt Way. Här finns en väldigt bra internetuppkoppling och dessutom en avdelning med bekväma fåtöljer och en öppen brasa (det är visserligen gaslågor som flammar i brasan, men ändå). Jag har pratat i nästan en halvtimme med mina bröder. De sitter på Djupudden och badar bastu. Fast nu har de väl gått och lagt sig.

Jag läser lite då och då i "Troll: A Love Story" för att slippa sträckläsa imorgon. I onsdags diskuterade vi ett antal dikter i svensk översättning, exempelvis Eva Ströms "Pietà":

The boy who was a shoulder-blade, a golden shoulder-blade.
The light coming from him, the hormones of puberty
which were altering his body, were at work in him
whatever his deformity, and the mother who returned
that light to him where he lay behind the cot bars, weak
and drivelling. Whas it love? What it mercy?
She called to him by his name. The name
he didn't hear.

"Pietà" är ju ett klassiskt motiv i konsten: Jesu moder sitter med sonen i famnen. Jag har diskuterat originalversionen av den här dikten (från diktsamlingen Brandenburg, 1991) otaliga gånger med svenska studenter.

Moderns frågor kan väl alla identifiera sig med. Hon kan omöjligtvis göra annat än att älska sitt barn, trots sjukdomen. Ändå finns där tvivlet. Hur möter vi människor som är handikappade på olika sätt? Hur hanterar vi våra egna känslor? Det är en aspekt av "hållbar utveckling", tänker jag mig.

Det är bara tre riktiga seminarier kvar nu av den här kursen. Sen är det uppsatshandledning i ett par veckor. Snart slut? Det känns märkligt efter all möda jag lagt ner på att skapa kursen.