Into the Wild

Det var High Noon i staden Issaquah, rakt österut från Seattle. Två män steg ur bussen, jag och Jan-Oskar från Bergen. Hettan var obeskrivlig. Jag tryckte ner min Sounderskeps djupare ner mot ögonbrynen. Här fanns ingenting av den kulturfernissa som smetats över fasaderna i Downtown Seattle.

Vi steg in på den lokala saloonen. Samtalen kring borden tystnaden omedelbart. Jag såg att det fanns sallader, men av ren nervositet beställde vi hamburgare och satte oss mitt i lokalen, under den väldiga fläkten som snurrade onaturligt långsamt.

Jag kunde läsa männens tankar under cowboyhattarna: "those guys most be from Germany". Tyckte det verkade som om de flyttade stolarna närmare oss, millimeter för millimeter. Kände efter så att VISA-kortet var i tryggt förvar.

Så kom hamburgarna. Jättelånga friterade lökringar vek undan när jag försökte skära i dem med gaffeln. Verktygen fastnade i den smälta osten. Paltkoman infann sig efter bara några tuggor, men vi fortsatte att tugga mekaniskt. Kanske i ett omedvetet försök att bemästra den olidliga spänningen.

Då och då flyttade sig sig minutvisaren på väggen, tungt som en påle när den slås ner i marken.

Äntligen kändes lukten av diesel genom de vidöppna dörrarna. En motor brummade. Bussen mot North Bend hade kommit, och vi satt oss i säkerhet.

Detta var Twin Peak County, och efter en halvtimme var vi framme vid det vattenfall där den mäktiga inledningsscenen i tv-serien Twin Peaks spelades in. Filmteamet måste ha varit där tidigt på våren. Fallet var inte lika imponerande som vi hade väntat oss. Kanske hittade vi inte de rätta vinklarna när vi trampade runt i terrängen. Kanske var vi helt för omtöcknade efter uppehållet i Issaquah.