Om vad det innebär att dricka en kopp choklad

Den förra gången jag besökte Nalanda West blev jag djupt nedstämd av att lyssna på ett tal av en tysk läkare som studerat tibetansk buddhism i många år. Som jag berättat tidigare i bloggen var huvudtemat i hans tal att allt är en illusion. Åtminstone återkom han ständigt till denna tes, alltid med lika övertygande argument. ”Tro inte på tomten, det finns ingenting därute”, tycktes han mena; ”Vid en närmare granskning upplöser sig alla våra sinnesförnimmelser och alla våra föreställningar i tomma intet.”

Det låter ju inte så inspirerande. Lyckligtvis åkte jag tillbaka till Nalanda West i förrgår. Jag ville gå till botten med min dysterhet. Det måste finnas andra sätt att se på saken. Denna gång var talaren en amerikan (vi kan kalla honom Jim). Jag hade tänkt ta upp frågan om Intet vid den diskussion som alltid följer efter meditationerna och föredragen på Nalanda West, men en äldre amerikansk kvinna hann före.

Hon berättade att innan föredraget hade hon besökt en mycket känd chokladbutik i Fremont (där Nalanda West ligger). Där hade hon mumsat i sig några rejäla lokalproducerade chokladbitar. Chokladen var himmelskt god, både i flytande och i fast form. På vilket sätt skulle detta vara en illusion? undrade damen.

Jag kan inte ge något direkt svar på frågan, sa Jim, men vi kan ju tala om saken. Ordet ”illusion” passar inte så bra i det här sammanhanget. Det är viktigt att var närvarande i ögonblicket, bortom alla föreställningar om vad som sker. När du äter chokladen bör du fokusera på vad du upplever istället för att försöka förstå och tolka. Då visar det sig att upplevelsen spaltas upp i olika komponenter.

Du kanske oroar dig för att chokladen ska vara för varm. Kanske kommer du att bränna dig på tungan, så du väntar någon minut innan du för koppen till munnen. Men detta skapar en lätt otålighet inom dig. De som sitter vid bordet intill är onödigt högljudda, och det drar uppmärksamheten från doften av choklad som ångar upp ur koppen till din mage, som blivit lite spänd och irriterad.

Du kanske känner en oro över att någon ska tränga sig på och ta stolen bredvid din i besittning. Det börjar bli lite trångt i lokalen. Du har ingen lust att prata med någon (det har varit en ansträngande dag i en brusande storstad) och känner dig inte redo att låta någon smaka på chokladen.

Sen rinner äntligen chokladen ner genom din strupe. Kanske var den fortfarande för het. Du kommer att tänka på att varma drycker kan få amalgamet i din mun att börja spricka. Din tandläkare har varnat dig för detta, och du får skamkänslor. Eller har chokladen hunnit bli för kall? I så fall kanske du blir besviken. Tillfället är förbi. Det är för sent att beställa ytterligare en kopp. Du har inte tid, eftersom du ska iväg på meditation.

Nu har du dåligt samvete. Andliga sökare sitter inte och sörplat i sig choklad hursomhelst. Du bestämmer dig för att fråga föredragshållaren om detta, men tvekar. Inte kan man väl diskutera godissug på ett center för tibetansk buddhism? Den som gör det åker väl ut med huvudet före. Och nu smakar det faktiskt illa i munnen. Du skulle inte ha druckit kaffe till chokladen. Du skulle ha tagit med en tandborste. Och dyrt blev det också. Och när allt kommer omkring finns det ingenting som går upp mot upplevelsen av att äta en bit Fazers Blå. Du får hemlängtan. På Fricks i Rättvik är chokladen inte särskilt märkvärdig, men där kan man i alla fall slappna av.

Hela den underbara chokladstunden visar sig bestå av en serie komplexa upplevelser, och de hör ihop med andra saker som du upplevt. Det finns inget sådant som att ”njuta i lugn och ro av en kopp choklad”. Du befinner dig mitt i ett flöde av liv, medvetande och förnimmelser.

Exemplet med chokladen kan te sig banalt, men tänk om det istället handlat om situationen på din arbetsplats eller om relationen till dina närmaste? Om du begränsar dig till en fix idé om vad det är som pågår ser du inte heller nyanserna och möjligheterna i situationen.

Meditation gör dig mer närvarande i nuet, sa Jim. Du bär den med dig in i vardagen när du reser dig upp från golvet eller från stolen. Du blir mindre fördömande i mötet med andra (de längtar också efter choklad). Livet är inte en illusion. Det är ett under av rikedom och nyanser. Om du är öppen för denna sanning fylls du gradvis av medkänsla med alla andra varelser i din omgivning.